Känns väldigt hårt att det ska vara så svårt att ge Gud en chans. När man har smärta som inte går över, kroppsligt eller själsligt. Och ändå vågar/vill man inte följa med till kyrkan. Okej att man tror att man inte behöver Honom när allt går på räls och man mår prima. Men när allt är piss och ingen annan utväg finns, varför är det då så svårt ? Är tröskeln så hög ? Ser vi andra kristna så läskiga ut ? Jag lovar, det är inte farligt, Gud väntar på Dej, och vill ge dej ett nytt liv. Han älskar Dej så mycket !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar