...hur mycket man kan älska någon annan människa ! Att man kan träffa någon som man inte känner alls, och sen vara tillsammans länge. Och känna att man aldrig tröttnar utan tvärtom, man blir mer kär, mer nyfiken och mer hel på nåt vis. När man fortfarande längtar, blir glad och pirrig. Och fortfarande hittar längre in i djupet av någons tankar, hjärta och hjärna. Som att både känna att man känner honom utan och innan, och samtidigt som att man nyss träffats och inte vet nåt alls, spännande, och hela tiden något nytt och outforskat. Att kunna säga saker till varandra med bara en blick. Att kunna vara på ibland ganska tråkiga och enformiga kalas och ända känna som att det bara är han och jag i rummet. Att allt annat kvittar, om barnen bråkar, släkten pratar bara sjukdomar, vädret är pissigt osv, så gör det inget bara jag får vara där han är. Han som är mitt allt. Han som jag ska få vara med resten av mitt liv. Kärlek när den är precis så som den var tänkt att den skulle se ut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar