Lider verkligen jättemycket med alla de, som aldrig fick de barnen som de längtade så innerligt efter. Som de skulle älskat högt, respekterat, lekt med i timmar och varit de bästa föräldrarna i hela världen. Skulle vilja kunna ta bort deras sorg, och trösta tills smärtan gick bort, men gör den det ?..vet inte. Men mest lider jag med alla de barn, som inte fick de föräldrar som de önskade. Som istället fick de föräldrar som inte bryr sig. Som är elaka, aldrig har tid, och som alltid väljer sitt eget liv först. Som slår och kränker. Ignorerar och hånar. Som alltid väljer spriten före sällskapsspelet ! Tänk om barn hade kunnat byta föräldrar, hur många hade velat göra det då ? Nu får det väl ändå vara nog med detta ego-tänket bland alla vuxna. Jag vet att alla inte har det bästa bagaget med sig och inte de bästa förutsättningarna för att bli en bra vuxen förebild. En del har själva haft en usel barndom. Men tillsammans måste vi tänka på barnens bästa. De är vår framtid. Det är de som ska hålla din hand när du blir gammal...vill de det då ? Fick en tankeställare sist vi hade kalas, när ett av mina barn sa att "det inte är roligt med kalas för ni pratar ändå bara med de vuxna." Och det är ju sant, tyvärr. Men det finns alltid nya chanser och nya kalas. Jag ska i alla fall göra allt för att mina barn ska vilja hålla min hand när jag är gammal och skruttig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar